annamelinder

Idag ska jag in till Kramfors och lämna lite fler CVn.
Jag hatar verkligen att vara arbetslös, dagarna går till ingenting känns det som.
Mamma är på mig som en hök och tjatar och tjatar. Hon tror inte jag vill ha jobb.
Att jag tycker det är så bekvämt att bo hemma och inte göra någonting om dagarna,
bara åka till stallet och ta det lugnt. Inte oroa eller bry sig om någonting.

Hur roligt tror hon det är att gå hemma hela dagarna?
Att inte ha någonting alls att göra, vara uttråkad varje dag?
Visst, det är rätt skönt att kunna åka ut till stallet när som helst,
men jag har ingen struktut på vardagen för det.
Inga tider att passa, inget ansvar mer än hästen, ingen inkomst,
ingen social kontakt, ingen som helst mening i livet utöver stallet.
Det är den ända glädjen jag har just nu. Låter det bekvämt tycker ni?

Jag har sökt närmare 20-25 jobb sedan måndag förra veckan,
utan napp som vanligt, och jag har haft panikångest över det i ett antal veckor.
Har jag inte jobb till våren får jag inte bo hemma, och jag klandrar henne inte.
Men flyttar jag, tar jag med mig Wille. Så är det bara, jag ger inte upp honom.

Wille är det enda som gör mig glad idag.