annamelinder

Vaknade kvart i åtta imorse. Otroligt trött pallrade jag mig ur sängen.
Frukost och 'Vakna med The Voice'. Det var nice.
Någon japansk snubbe var där, samt bögbonden.
Igår var rätt bra med. Katrin Zytomierska, fd Shulman, var där.
Har alrig riktigt gillat henne, rättare sagt stört mig otroligt mycket på henne,
men efter gårdagens "radio-TV" tycker jag lite bättre om henne.
Man har för många förutfattade meningar och fördommar.

Hatar själv när folk tror de vet någonting om en, bara genom en enda blick.
"Jävla punkare", "Du är en sådan där som körde i skolan va?" eller de skeptiska blickarna.
Okej, jag gillar, nej nej, älskar rockmusik, och punk. Men isåfall borde väl halva Sverige vara punkare?
Dessutom har jag aldrig klätt mig som punkare, så vad folk får det ifrån vette fan.
Nitbälte, svart hår, piercingar och bandtröjor? Isf är fortfarande en stor del av Sveriges befolkning punkare.
Besides, det var ett tag sedan jag klädde mig så. GF/ Parksommar var väl undantag, men ändå, det var konsert!
Och piercingarna, urtagna. Sure, rött hår har jag, men so does Nicole Kidman. Om man nu kan kalla det rött..
Och nej, jag är inte en av de som struntade i och kuggade alla ämnen i skolan.
Faktum är att jag gick ut med endast ett G, vilket jag stör sönder mig på, men i resterande 27 kurser
var 17 st av slutbetygen VG och hela 10 kurser MVG. Tänkte bara klargöra det för alla idioter som
drar slutsatsen att man inte brydde sig och därför körde i alla kurser man valde. Så vem skrattar nu?
Och hur kom vi från Katrin till slutbetyg?

Jag har iallafall bestämt mig att bättra mig på den fronten, men det verkar inte gå så bra.
Men är det egentligen inte ganska roligt när folk överraskar en?
Jag blev genast lite gladare igår när jag upptäckte att Katrin inte alls var som jag uppfattat henne
i bloggar, på TV eller i tidingar. Okej, hon är Stockholmsaktig, men inte så pass mkt som så många andra,
som jag föriövrigt inte tål pga deras tro om att de är så jävla mycket bättre än alla andra bara för att de bor
i Sveriges huvudstad, och pratar med en förbannat fejkad dialekt för att låta som om de verkligen är därifrån.
Jag gillar Stockholm, missuppfatta mig inte, det är de kändiskåta Stureplansstekarna med kotlettfrilla och
överdriven spraytan som jag inte gillar. Förutfattade meningar någon? Nja, detta är ett undantag.
Nej, jag är inte avundsjuk på dom för fem öre, jag stör mig bara väldigt lätt på folk. Speciellt de som framtår
som totalt blåsta i huvudet och bara tänker på ja.. Stureplansskit.
Men lättast har jag nog att störa mig på folk som jag inte känner. Precis så som jag inte ska göra längre.

Jag måste förändra min syn på världen, vara mer positiv och acceptera även dom som jag inte gillar.
Fast vill de förändra sin bimbo/ pappa-betalar stämpel, borde de nog göra lite själva också.
Vi kanske kan mötas på halva vägen?

to be continued..


Bild från i somras, mitt kusinbarn
döptes och hennes föräldrar gifte sig.