annamelinder

Jag blir så fruktansvärt irriterad på svensk media, att de ska peka ut vissa hundraser som farliga och att folk går på det! Ska försöka hålla mig kort, och låta länkarna nedan tala för sig själva..

Folk verkar tro att lösningen på problemet med att folk blir hundbitna är att förbjuda vissa "kampraser" i Sverige.
I dagens läge är det Pitbull som är uppmålad som mördarhund. Schäfer, Dobermann och Rottweiler har en gång i tiden genomlidit samma missbedömning. Folks okunnighet, rädsla för det man inte känner till och den förfalskade bilden i media resluterar att politiker inte vågar ta tag i det verkliga problemet - människorna som äger hundarna.

Varför media envisas med att måla upp en bild av dessa raser som "mördarhundar" kan jag inte riktigt förstå. Handlar det om okunnighet även där? Dålig research? Försök att sälja fler tidningar? Jag trodde media skulle vara sanningstroget och förmedla verkligheten, men så är tyvärr sällan fallet, oavsett vad det skrivs om.

"Kamphund gick till attack". Begreppet kamphund är, oavsett ras, en hund som tränats för att användas i slagsmål mot andra hundar. Inte människor. De är oftast väldigt människokära, inte människoaggressiva. En hund biter sällan utan anledning, glöm inte det. En "kamphund" innebär också en hund som i historien använts i olika djurhetsningar, bla hund-, björn- och tjurhetsning. Ska vi vara lika trångsynta som media och människorna som tror på skiten som skrivs i a-bladet och placera alla jakthundar i mappen "kamphudar" då också kanske?

Om människor som läser (ursäkta uttrycket) skittidningar som inte skriver sanning, läste dessa artiklar istället, skulle denna rasism mot vissa hundraser troligen inte finnas. Inte i samma utsträckning iallafall.

Jag ska erkänna, jag var lite rädd för större hundar tidigare. Innan Zeb. Jag vet flera miniatyrhundar (allt från dvärgpincher till papillon) som jag skulle anse som farligare och mindre diciplinerade än Zeb. Och då är han en "farlig" blandning av Rottweiler/ Schäfer på nästan 60kg. Det är många hundrädda som han "hjälpt", som idag inte är hundrädda längre. Folk förvånas dagligen över hur lugn och lyhörd han är.

Nedan följer länkar till flera bra artiklar, av kända, erfarna hundmänniskor och tränare, samt en dokumentär som är helt klart sevärd!

Skyll inte på kamphundarna
Fredrik Steen om kamphundar
Kamphundarna är en myt
Dokumentär om American Pitbull Terrier

Läs och inse, det är inte hunden som är farlig, det är idioten som håller i kopplet!

igår drog vi igång. nu är det slut på allt halvonyttigt, all förkylning och all tunglyftning. vi slänger in längre morgonpromenader, skärper till kosten, kör på lättare vikter och tillsätter mer cardio i träningen.
deffen (eller vår egna lilla version av den) har officiellt börjat.

har även, så klart, inte haft riktig pli på köparfingrarna idag. så en ny fin kritstrecksrandig tävlingskavaj är på väg hem, tillsammans med ett nytt träningsschabrak (Agria som jag velat ha rätt länge), samt lite kosttillskott och eventellt en GlenGordon (begagnad) hoppgjord i rätt storlek och äntligen rätt färg, för en ganska billig peng!
även betalat Dinas veterinärskostnader från i vintras, försäkringsbolaget hade lite dröjning på ärendet, men nu är det äntligen klart och ur vägen!

mindre roligt är det att titta på kontosaldot..

jag vet inte varför, men det är ganska ofta man upptäcker sig själv sitta och titta på diverse hästsidor och känna hur det kliar i köparfingrarna. i vintras fick jag dille på att jag skulle hitta ett GlenGordon Rox de Lux träns till Dina, eftersom det jag redan har är för stort för min lilla tjej. visst tog det ett tag innan jag hittade det i rätt färg och storlek och till slut bestämde mig (köpte begagnat, tycker nytt läder är så fruktansvärt jobbigt innan det blir mjukt!).
ända sedan dess har även jakten på en hoppgjord med platta i rätt färg och längd pågått, och självklart till vettigt pris. ibland känns det som det kanske skulle vara lättare att byta färg på utrustningen, men med svart häst är det ju rätt snyggt med ljusbruna grejer!

nu är det hur som helst, utöver hoppgjorden och lite annat småplock, en ny tävlingskavaj som ligger högst på önskelistan, då jag tröttnat på min bruna. har hittat två som jag gillar, men nu är ju frågan om det ska bli en kritstrecksrandig eller en röd.
utrustningen är som sagt ljusbrun, tävlingsschabrak/luva är marinblått eller vitt/grönt och förbygeln har marina resårer också. känns som att kritstreck är lättare att matcha osv, men rött är ju lite roligt, dock känns det halvt som att ljusbrun utrustning kan skära sig lite med röd kavaj. beslutsångest. kanske det blir två? ;)

halvnöjd häst fullt påklädd!

asså jag måste bli bättre på att skriva, det är ju fan inte normalt att ha inlägg med ca ett halvår-års mellanrum.. skärpning Melinder!

En perfekt behöver egentligen inte vara så speciell och krånglig tycker jag, det räcker ganska långt att man slipper känna sig stressad för att man måste vara någonstans vid ett visst klockslag. En ganska vanlig dag då man har gott om tid, hästen går fint och man upplever riktig ridglädje, solen skiner men det är inte för varmt och man är på riktigt bra humör och man känner att livet leker. Det kan jag kalla en perfekt dag! Sen att Fleur för det mesta känns fin och man kan rida henne med sytrådar ist för tyglar och dessutom alltid är otroligt gosig och får en på bra humör är en annan femma ;)

Perfekt tävlingdag handlar också om att inte känna sig stressad, det är det värsta jag vet. Sen bra/ klockrena rundor på det gör dagen nästintill oslagbar. Gärna en och annan placering också ;) Plus bra väder och inga allvarliga olyckor så klart. Och att det går bra för andra klubbryttare.

Ojoj, vill man verkligen erkänna det? haha! Kan inte riktigt bestämma vilken jag ska ta, de är lite pinsamma på olika sätt, så drar ett par korta :)

Skåne. Ska ta upp och borsta en av unghingstarna och göra honom ridklar till Niklas, men när jag precis satt fast honom på gången och ska stänga dörren bakom honom så sliter han sönder grimman och sticker ut, lös på gården. Innan vi fick tag på honom igen var det ett rent helvete. Jag trodde jag skulle gå under jorden, trots att jag inte kunnat göra så mkt annat för att förhindra det. Den unghingsten var den värsta vi hade, varken jag eller Cia tyckte  om honom, han var rent ut sagt dum i huvudet. Kedja fastsatt i longerlina och spö var vad som gällde bara för att leda honom, han reste och vevade med frambenen annars, eller for runt som ett mongo och bockade. Måttligt roligt med en unghingst på 170.. Sen att han hoppade som tusan vägde iofs upp det lite, annars hade han ju iofs inte stått hos oss där nere :)

Kramfors. Klubbhoppning, hoppar Bianca 90cm, och över en oxer komer vi helt fel, jag tittar ner och flyger av mitt i språnget, så när hon landar ligger jag redan på backen. Fast det var lite mer roligt än pinsamt iofs :P

Annars brukar jag inte tycka saker är så pinsamma, jag kanske inte bryr mig så mkt om jag bjuder lite på mig själv helt enkelt :) Men ibland är det klart att man tror hela ansiktet ska ta eld så röd som man är :P

Med tanke på tidigare inlägg trot jag knappast jag behöver skriva något längre inlägg om detta :)
Ford Mustang, alla gånger, alla årsmodeller. Men helst Shelby GT 500 så klart ;)

Visst, jag gillar bilar. Snygga, stora, snabba, mullrande V8, det är svårt att inte bli lite svag i knäna. Det finns så mycket läckra bilar, så många man skulle vilja ha. Men det finns egentligen bara EN bil som verkligen får mig på fall. Ford Mustang. Oavsett årgång. De är så fruktansvärt läckra! Visst, Audi a4 är inte långt efter, men det är mycket körglädjen i den som gör det också! Helt annan känsla med sex växlar om man frågar mig. 

Har egentligen inte så mkt mer att tillägga, ur mina ögon sett finns få som konkurerar med Mustangen, det är absoluta drömbilen, och den som gjort (och troligen kommer göra) störst intryck på mig.

Det här kommer bli ett långt inlägg känner jag på mig.. Vad som följer med när jag själv tävlar är en del, men ingenting jämfört med vad jag hade med när jag jobbade hos Niklas. Kan börja med mig, det är enklast och blir kortast lista.

Hästen, Sadel, sadelgjord/ hoppplatta, Schabrak + ett extra, träns + ett extra, Benskydd samt ev förbygel/martingal + ett extra om hopptävling, Nummerlappar, Fårskinnspad/ gelpad, transporttäcke, ridtäcke om kallt, svettäcke, transportskydd eller lindor, gummisnoddar, handduk, sporrar, spö, vita ridbyxor + överdragsbyxor, skjorta, kavaj, överdragsjacka, hjälm, ridvantar, gympaskor, ridstövlar, läderputs med svamp, vatten och foderhink + foder, hästens papper, pengar till mat, varm jacka om det är kallt, mössa/ keps, vattenflaska, mitt fokus och tävlingsinstinkten, borstar och hovkrats, svamp och skrapa om det är varmt, och oftast hästägaren också, om det är Fleur jag tävlar :)

Okej, när jag åkte iväg med Niklas hade vi två listor, endagstävling eller meeting. Jag drar meetinglistan, det är ändå rätt mkt samma från endagslistan, fast mycket mer..

Hästarna, 2 sadlar, 2 hoppgjordar, 2 vanliga lädergjordar, fårskinnspad, gel pad, varje hästs tävlingsträns + några extra, mängder med olika bett om han ville byta, mössa om Jacson, Dicta eller Cagancho var med, varje hästs förbygel/ martingal, massagegjorden, 2 tävlingsschabrak till varje häst, 2 träningsschabrak, 2 nummerlappar till varje häst (en rund till ledtränset, en på tävlingsschabraket), broddlådan om tävling på gräs, borstar och hovkrats, hästschampo, diskmedel, muggmedel, hipposan, babyolja, sax, boxgardiner, krubbor, vatten hinkar, foderhinkar, betfor, kraftfoder av alla dess sorter, mineraler och vitaminer, hö, svettäcken, termotäcken om kallt, undertermotäcke om riktigt kallt, ridtäcken, ledtäcken, kedjegrimskaft, lädergrimmor, en uppsättning benskydd till varje häst, teknikskydden, grahmantyglar, sporrar, spö, två hjälmar, två par ridstövlar, två ledträns, hästarnas papper, paddar och lindor till alla hästar, träningslindor, täckeshängare, sadelhängaren med plats för två sadlar och 8 träns, schabrakhängaren, tävlingsskåpet, spännband, balsnören, mängder med gummisnoddar, flera små svampar, flera stora svampar, boots, kedjor till vattenhinkarna, extra kedjor för "extra" låsning på boxarna (folk har släppt ut hästar förut, på så vis vet man att varken du eller hästen gjort det om man vet att kedjan är längst upp på dörren), massor av handdukar, putsgrejer tll utrustningen, tävlingskläder (snyggare stallkläder från Jacson med nya loggan på), bra skor, varma kläder, ibland keps eller mössa, papper och penna, ett leende på läpparna (folk är mycket lättare att ha och göra med på framhoppningar och i stallet då), lastbilen, telefon som alltid har batteri (för att kunna prata med Niklas om förseningar/ tidigare lagda starter osv under tävlingsdagarna), liniment, kyllera till Radisson, kylgel, pall.

Sen kommer jag nog inte på något mer.. Ja, ryttaren så klart :) Lite mindre lista nu när jag tävlar själv, inte lika många hästar heller. Glömmer jag ta med ett extra träns eller en extra förbygel går jag inte under, det händer faktiskt att jag bara tar med en sak av varje, och endast det jag vet eller tror jag kommer behöva. Min utrustning, hästens utrustning, ett täcke att åka i, ett svettäcke, transportlindor/ skydd och så mat är egentligen det enda man behöver ha med känner jag, men så är man ju för duktig på att packa för att lyda det :)

Jag har ju två stall, varaav "flera hästar" jag har hand om. Vi börjar med Flumsan.

Fleur (Jus de Fleur) går på lösdrift hemma hos sin ägare tillsammans med Nova och Fendi, så de har fri tillgång till höensilage, sedan får hon havre också nu då hon är i träning. Och morötter eller äpplen :)

Och så Petras hästar.
Lotta (Costa Lot) äter balhö på morgonen, till lunch och på kvällen när hon kommer in från hagen. Hon får även lucern, havremüsli, fibergi morgon och kväll, plus lite betfor på morgonen.
Maddis (Madicken) äter också balhö morgon, lunch och kväll. På morgonen och kvällen får hon lucern, havremüsli och korn, på kvällen också fibergi.
Dina (Lie's Diabla, Maddis mamma) får även hon balhö morgon, lunch och kväll. Eftersom hon ska sluta producera di till Maddis nu får hon bara fibergi morgon och kväll, lite betfor morgon också.

Det gick ganska fort att gå igenom :)

Jag har aldrig ägt en egen häst, jag har endast ridit hästar åt andra. Ingenting jag klagar på, men det finns både för- och nackdelar med det. Hur som helst, min syster har däremot haft två egna, en D-ponny och en stor häst. Jag hjälpte iofs till ganska mkt med dom, trots att jag var ganska liten (iaf när vi hade ponnyn) så de får väl nästan räknas som "mina" första också.

Prins Anvil
Minns inte så mycket av honom, jag var bara 5 år när syrran fick honom, sedan säldes han igen när jag var ungefär 7-8 år. Han var riktigt härligt chokladbrun utan tecken, jättesnäll att rida, men kunde vara lite sur och vresig ibland i hanteringen. Syrran tävlade honom en del, jag red honom mest hemma och lullade på. Dock minns jag ganska klart när han bet mig i armen, jag hade ont i flera veckor efter det. Dock är jag ganska osäker på vad som hände för att han just skulle bita mig. Han sparkade syrran en gång också om jag inte minns helt fel..

Cicero
"Sigge" kändes som en älg. 173cm hög, ganska lagom om man frågar mig nu, men på den tiden gick jag i mellanstadiet och var kanske 155cm lång.. Syrran köpte honom på saluhästvisningen i Kramfors (tror det var år 2000 ?), trots att hon bara skulle dit och titta, varken provrida eller köpa någon häst. Ruskigt fin, hoppade som tusan och var riktigt genomsnäll att hantera. Visst, han kunde vara lite sur när man skulle sadla, och var lite svårlastad på vanlig transport (lastbil var dock inga problem alls), men jag var så kär i honom! Han kunde hitta på lite bus när man red, därför red jag honom endast när syrran var med, eftersom han kunde se spöken lite här och var eller dra iväg på en mindre rodeo-parad ibland. Syrran tävlade 120-130 med honom, sedan skulle faktiskt Maggan Bäckström tävla honom 140, men då fick han tänderna raspade två dagar innan och var tvungen att få lugnande, så det blev inget.. Efter syrran gått klart Bollerup började hon jobba hos en ryttare utanför Lund, och tog så klart med Sigge dit. Efter bara några veckor rymde han och tre hästar till från hagen när de skulle ta in dom, sprang ut på en liten landsväg och blev påkörda av en bil. Sigge bröt bakbenet och tillsammans med veterinär beslutade syrran att det var bäst om vi tog bort honom. Det var bara en av de fyra hästarna som överlevde. Efter det slutade syrran ganska omgående med hästar, även om hon ridit lite då och då efter det.

Man tänker ibland på hur det hade varit om han inte rymt och vi haft kvar honom..



Sigges stamtavla:

Cicero	Robin Z	Ramiro Z
		Alpha Z
	Furida (F. 2)	Furidant
		Lucky Strike (F. 2)

Jag äger ingen egen häst, men jag rider världens finaste Jus de Fleur som ägs av Linda Stenudd. Började rida henne i somras för att Linda var gravid och inte kunde rida själv och Fleur inte tog sig när hon betäcktes.

Fleur är ett svenskt halvblod född 2005, hon blir alltså sex iår men har haft ett föl tidigare så är väl ungefär som fem år i utbildningen. Hon är inte så stor, runt 160 någonstans men känns större att rida. Guldbrun ned lykta och fyra halvstrumpor. Och så har hon ju ett blått öga, hennes vänstra :) En känslig liten häst, jag har aldrig sporrar endast spö när jag rider henne, men det används sällan. Hon gör det mesta man ber henne om ändå, och det räcker ofta att man bara vrider sig lite i sadeln så formar hon sig :) Jag upptäcker ofta att jag bara sitter och njuter när jag rider henne!



Om man jämför med när jag började rida henne och nu, har det hänt ordentliga grejer! Eftersom det var tänkt att hon skulle bli dräktig förra våren så var hon inte riden på ett par månader. Då var det jobbigt att trava någon längre stund, och hon stannade om man kom lite i obalans i sadeln och sköt rygg lite ibland. Nu har hon helt slutat med det, kan komma en och annan bock när man rider ut och galopperar men det gör mig ingenting :) Hon samlar ihop sig riktigt fint i traven, och vi håller just nu på att jobba med galoppen. Har lite problem att få till högergalopp ibland, det blir gärna vänster, men det blir bättre och bättre! Hon fattar även galopp från skritt numer ;)

Hon är en väldigt pigg tjej nu när hon är igång, gillar inte blåst eller vatten. En liten prinsessa då och då, men hon kan koncentrera sig trots att det blåser storm, och hon kan gå i vatten utan problem om man bara övertalar henne. Eller flyttar ut henne på volten. Inte så svårövertalad med andra ord :) Hon är väldigt snäll i all hantering, lättast i världen att lasta och alltid cool när det är något, även om hon kan spänna sig lite. Är inte så förtjust i att man håller på med huvudet,  men det har också blivit bättre med lite träning.

Vi har hoppat en gång tillsammans, då var vi med på Niclas Parlmer-träning och hon var faktiskt riktigt duktig! Inte en tendens till att stanna på hinder, trots att hon tyckte det var lite jobbigt. Dock hoppade vi bara lite småkryss, men hon hade ju kunnat nita på det också. Ska ååka in och löshoppa henne någon gång framöver, och vara med på lite fler hoppträningar :)

Det är iaf svårt att inte älska henne, hon är en riktigt stjärna :) Iår ska vi åka på lite tävlingar och skaffa oss rutin på det, kommer att bli LB, kanske kanske att vi tar oss en LA-debut också, det beror helt på hur vi ligger i formen!



Fleurs stamtavla;

Jus de Fleur (SWB) 04051651	Riccione 95127	Regazzoni 95055	Rubinstein I
			Wakonda
		Arosa	Arogno
			Bonga
	Schersmine (SWB) 04901215 26301	Falleur 04821984 762	Silvan 581
			Soli 10122
		Solaya 11522	Ceylon 454
			Soraya 8761

Yes då kör vi. Inte allt för svårt att lista ut att jag är döpt till Anna Melinder. Född 1988 vilket innebär att jag fyller 23 den 14 november iår. Är från den lilla orten Nordingrå i Norrland. Bor också där på "halvtid" hemma hos mamma och pappa, är hemma en del när jag inte bor inne i lägenheten i Kramfors. Anledningen är att jag hjälper Petra med hennes stall eftersom hon jobbar så mkt, och nu precis blivit mamma :) Hemma i Nordingrå har jag även min älskade lilla kisse Nova.

Har två storasyskon, en bror och en syster som båda bor i Stockholm. En stad jag för övrigt inte känner något sug efter att bo i, även om jag gärna åker ner och hälsar på. Tack vare min bror älskar jag hårdrock och allt med höga gitarrer och mullrande bas, men kan lyssna på annan musik också. Älskar att sjunga, även om jag ogärna gör det inför folk. Musik är en ganska stor del av hela våran släkt, därför också en ganska viktig del i mitt liv och jag kan faktiskt inte leva utan musik.

Efter tre år på medieprogrammet i Kramfors flydde jag till Sundsvall, rättare sagt Fränsta för att plugga Bildjournalistik där ett år. Sjukt roligt år med underbara människor och många nya kunskaper! Hade praktik på Sundsvalls Tidning och hann med att få en del bilder publicerade också :)

Har inte alltid varit hästtjej om jag ska vara helt ärlig. Syrran, som är 6 år äldre än mig, har ridit sedan, ja strax innan jag föddes skulle jag tippa på. Hade alltid hästar runt mig som liten, då även en av våra äldre kusiner hade hästar. När jag var 6 år fick syrran sin första egna ponny och jag var totalsåld. Tills han bet mig när jag var runt 9 och jag då blev livrädd för hästar. Dock började jag rida igen efter ungefär ett år igen, även om jag fortfarande var ganska rädd så har jag varit fast sedan dess. Den rädslan är så gott som borta nu för tiden, även om man trots allt har den i bakhuvudet när man ska hoppa lite högre.. Har innan Kramfors ridit på Lockne och Skule.

Jag har även bott i Skåne ett år, rättare sagt Helsingborg, och jobbat med hopphästar hos Niklas Arvidsson. Också ett fruktansvärt roligt och lärorikt år, även om det stundtals var riktigt mycket slit. Men så är det med 20 hästar på två pers, 10 timmar om dagen 5 dagar i veckan (sjättedagen själv då den andre var ledig). Men så fick vi rida och ha hand om så otroligt fina hästar också! För- och nackdelar. Men jag trivdes riktigt bra där nere! Extra roligt var det när Niklas kom tvåa i utomhus-SM i Hammarö 2009, jag och hans fru stod bredvid banan och vågade knappt titta på omhoppningen!

Efter skåne blev det Spanien och Sunshine Tour i 2 månader. Två dagar efter jag fått förfrågan bestämde jag mig, och åkte själv ner till Jerez längst ner i Spanien. Inte heller något som jag ångrar, för jag hade så jävla roligt där nere och träffade så mycket roligt folk! :) Skulle åka ner iår igen, men då hade jag fått jobb här hemma så det blev inget tyvärr.

Jobbar nu på en klädaffär inne i Kramfors, Jeanskällaren. Trivs riktigt bra! Umgås med vänner, och så är det mycket hästar. Rider en jättefin liten 6-åring för tillfället som jag är totalt förälskad i - Jus de Fleur. Och ja, det finns ju även en karl som betyder en del och som får ta del av min tid också, han är riktigt bra.
Älskar även att vara ute och träffa folk och festa, resa, träna, skriva och fotografera, även om kameran fått vila en del på senaste tiden. Ska bli bättre på det! Är också ganska duktig på att prata..

Är inte helt förvånande hästtjej, men älskar också hockey, vi är förutom en musikfamilj också en hockeyfamilj. Har ju en pappa som jobbat flera år på ett visst hockeylag som de flesta här uppe gillar - Modo Hockey. Just ja, jag har ju även jag spelat hockey, dock inte i Modo utan i Nordingrås egna HKH (Höga Kusten Hockey).

Ja, sen är det väl inte så mkt mer att tilllägga tror jag ?