annamelinder

Jobbat idag, går rätt bra. Funkar med astman denna gången med,
men det tror jag beror på att det är kortare pass nu också!
Ska käka, sedan blir det ett pass på gymmet och försöka träna
bort träningsvärken jag har i benen efter höstens första hoppträning,
hämta ut ölen tills ikväll, sedan race till Alex på årets grymaste grillfest!
Tar det dock lite lugnt ikväll, klubben har ponnytävlingar imorgon
och jag är tävlingsledare. Får nog en hel del att göra, fattas otroligt många
funktiönärer, så alla Kramforsryttare - ställ nu upp för klubben! Iaf en klass.

Ska ringa Tina nu, hörs hej.

Jag har bytt arbetsförmedling. Lämnat Kramfors och skrivit in mig i Övik. Så mkt bättre. Min nya handläggare är engagerad, rolig, energifull och otroligt trevlig! Och han gör verkligen allt, ordnar och tar tag i saker direkt. Och så går han att få tag på när man behöver. Annat var det i Kramfors. No offence, men Övik kickar Kramfors ass! I Kramfors var jag tvungen att vara inskriven 3 månader för att få gå med i jobbgarantin för ungdomar, och sedan ytterligare 3 månader i den innan jag ens fick söka praktik. I Övik säger dom att prakitk ska du få söka direkt när du går med i jobbgarantin. Hur som helst, dagen efter jag lämnade in ansökan fick jag godkänt! Bara för att min handläggare ringde och fick muntligt godkännande av facket, istället för att vänta tills de var tillgängliga för att skriva på papperet. Så i måndags började jag på Modo Hockey :) Hur roligt som helst, gör massa grafiska grejer, fotar och hjälper till på alla sätt jag kan. Fystester har alla spelare gjort nu (födda -94 till A-laget) och funderar lite på att göra de jag ockå. När ingen ser såklart! Vore lite roligt att se vad man skulle få för värden som ryttare ist för hockeyspelare..

Hur som helst, nu måste jag fixa lite bilder, sen bär det av till stallet och lunchfodra bl.a. Jobbar lite extra hos Petra nu, superroligt att jobba i stall igen, trots att det inte är riktigt som hos Niklas ;) Men jag stortrivs ändå! Sen blir det mer jobb, och ikväll hoppträning med Bianca :) Klubbtävling nästa helg, så nu ska vi trimma!

Puss hej

Jag har bara en sak att säga om hela Spanien-resan; UNDERBART! Jag ska tillbaka nästa år, vet dock inte med vilken ryttare, det får tiden avgöra.. Kanske med Ansgar igen, vem vet. Jag har iallafall haft det helt fantastiskt nere på Sunshine Tour, vilken tävling! Träffat massa härliga människor, sett fina hästar, ridit galna hästar, varit på grymma fester och faktiskt fått en aningens bränna. Tyvärr regnade det de 3 första veckorna, och blåste som tusan. "Sunshine Tour my ass" sa alla, med all rätt! Orkanvarning fick vi också, och en natt skakade lastbilarna så vi trodde de skulle blåsa bort. Var mindre roligt. Bilder kommer framöver! Ansgar vann 2 av 5 lilla Grand Prix under de 5 veckorna, hindren låg på 140. Alltid roligt att vinna!

Saknar allt där nere. Tävlingsplatsen, festerna och inte minst människorna! Sista 2 veckorna hade vi tack och lov sol, så lite brun har man blivit. Drog dock på mig en förkylning sista veckan, det var mindre roligt. 13 hästar hade vi med oss hem också, med stopp i Madrid och Bourdeux, tills vi äntligen kom fram till Tyskland i söndags. Helt otroligt ställe de har där nere! Stort och otroligt fint. Bilder på det kommer senare också. Ledig söndagen, sedan jobb måndag-tisdag och rida 3 st ponnyer :) Grymt roligt måste jag säga! Inget mockande, bara ridning, byta i skritten och hagarna, och longera. Me like!! Trivdes jättebra med jobbet och med de jag jobbade med, men det faktum att jag varken pratar eller förstår tyska, och bodde i en stor 3a ensam gjorde att jag beslutade mig att åka hem ganska fort. Kan inte stanna bara för att jag gillar jobbet, jag skulle bli galen helt enkelt. Men jag är välkommen tillbaka när som helst, och kanske blir det så att jag åker med de till Österrike i 3 veckor i början av maj.

Igår kom jag hur som helst hem till Sverige igen, så nu går det bra att ringa utan att det kostar skjortan! Landade i Lund igår kväll, och har spenderat dagen med min underbara Fia :) Imorgon bär det av till Malmö för att besöka mitt hjärta Sofia, ta en öl med Alex och sedan gör jag och Sofia Hässleholm osäkert på lördag. Söndag blir det Lund och Fia igen, innan jag drar upp till Helsingborg och hälsar på min saknade Cia (och Cagancho) på Forsgård på måndag och blir där några dagar. Helgen spenderas nog i Stockholm med ännu fler saknade ansikten, innan det jag drar vidare mot Norrlands skogar igen. Vad som händer sedan är ovisst. Vill tillbaka till Spanien, vill resa runt i Europa, vill jobba, vill festa, vill leva lite. Vilket av alla dessa "vill" det blir vet jag inte än. Måste landa hemma någon dag först, tänka igenom allt ordentligt, sen får vi se. Mitt liv är just nu ganska obestämt, men jag gillar det! Fått en försmak på att resa runt, se nya saker, träffa nya människor och bara njuta av livet.

Nu blir det middag och myskväll med Fia, mer från mig sen.

puss hej

Jag hatar att vara arbetslös. Fine, det är kanske skönt de första två dagarna att vara ledig och vila sig lite, men sedan ersätts det av fullständig rastlöshet.. Söker kanske 20 jobb om dagen, i stort sett ALLA nyinkomna jobb på ams.se. Det är frustrerande. Jag förstår att man inte kan få svar direkt, men jag är otålig av mig. Ska dock boka tid för en arbetsintervju i Stockholm till v.6, kanske tom till v.5 om jag har tur. Då blir det en lite längre Stockholmsvisit, men vad gör det? ;)

Håll tummarna, för denna osysselsättning får mig bokstavligt talat att klättra på väggarna här hemma!

Önska mig välkommen tillbaka till mitt sociala liv! ;)

Så. Nu är Skåneäventyret över. Känns helskumt! Är van vid att kliva upp 06.20, jobba 10 h/ dag 6 dag/ veckan.. Att alltid, och jag menar alltid, vara med Cia. Det är alltså helskumt att vara hemma, arbetslös, inte rida, inte vara i stallet. 3 dagar som arbetslös och jag är redan extremt rastlös!! I don't like it. Har skickat kanske 498 jobbansökningar, så hoppas att något nappar. Stockholm, Göteborg, Sundsvall, you name it. Till och med Helsingborg har jag sökt i. Trivdes bra i Helsingborg, så skulle inte ha något att åka tillbaka.

Saknar Forsgård också, Cia, hästarna (mest Cagancho och Jacson), hundvalparna, kattungarna.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6468202.ab <-- Niklas hittade övergivna hundvalpar när han var ute och red för någon vecka sen. Så underbart söta och glada i människor. Vill ha en, fast det är inte möjligt..

Puss hej!

Imorgon drar jag. Flyttar till Skåne. För drömjobbet. Jag är livrädd!
Det är en viss trygghet i att bo hemma, känna till området man bor i,
ha vänner och bekanta på nära avstånd. Det är hemma helt enkelt.
Att lämna allt, dra till ett nytt ställe, nya människor och knappt känna någon,
det skrämmer skiten ur mig och får mig att undra om det inte är bäst att stanna hemma ändå.

Men för vad? För att det känns tryggt? Är man så feg för att uppleva någonting nytt,
att man hellre nöjer sig med det man redan kan? Och riskera bli kvar resten av livet?
Man måste ta chansen, se världen, uppleva en annan typ av vardag. Då uppskattar man
det också mer när man väl kommer hem igen och hälsar på. Man kan inte låta chansen gå förbi.
Det finns inte ens på kartan, hur rädd jag än är, och hur skrämmande det än må vara att flytta
100 mil hemifrån, bort från alla, bort från allt man kan, så ska jag fan i mig klara detta!

En chans som denna får man bara en gång i livet. Jag tänker inte låta min slippa undan.
Jag ska ta vara på den och göra mitt absolut bästa. Hur slitsamt det än må vara. Jag ska klara det.

Jag ska flytta till Ängelholm. Ja, Ängelholm, i norra skåne, Ängeholm.
Jag har fått jobb hos Niklas Arvidsson, så jag flyttar ner den 4 maj.
Känns otroligt pirrigt och roligt, kommer bli en once-in-a-lifetime-upplevelse!
Har varit nere och provjobbar, och provridit, två dagar förra veckan,
och de verkar trivas lika mycket med mig som jag trivs med dom.
Ska bli intressant att träffa den nya tjejen jag kommer att jobba med också,
hon som jag träffade först när jag var nere ska sluta efter ett år, fått annat jobb.
Är lite trist, kom verkligen bra överrens med henne, men sånt är livet.
Jenny såger att den andra tjejen är jättetrevlig hon med, så jag är inte orolig!

Ska jag vara ärlig så är det med lite blandade känslor jag lämnar Norrland..
Min familj och de flesta av mina vänner bor här uppe, medan jag känner kanske 2 pers i skåne.
Men som sagt, jag kommer att trivas som fisken i vattnet, och man hittar ju alltid på något!
Får bli träningsnarkoman igen, eller binda upp mig i TV-serier igen.
Och så klart åka ner till Lund och hälsa på Josse, eller Malmö och hälsa på Sofia!
Jag klarar mig med andra ord, jag får helt enkelt koppla på charmen och hitta nya att umgås med!

Jag måste bara berätta vad som nyss hände.
Jag satt och skulle ta mig kopp te (som nu är kall för jag glömt den
så många gånger redan) och så ringer mobilen.
+35? tänkte jag, det är ju Irland. Trodde de var Daniela som ringde
och skulle säga tat den andra tjejen inte funkar, men icke.
Istället ringde hennes kompis, som har en gård precis bredvid.
Hon har en privat gård med hopphästar, och lite unghästar.
Hon letar efter en ryttare och dom hade tipsat om mig.
Shit, nu kommer verkligen allt på samma gång.
Lossnar ett jobb här hemma, är det klart att ett annat
ska lossna på Irland också. Typiskt. Nu vet jag inte var jag ska göra.
Men privat betyder inga andra skötare, men det är nära till
stället jag först pratade med. Fast jag kommar ha bil och
hjälpa till lite med husarbete och skjutsa deras son ibland.
Jag får dock rida lika mycket som på första stället.
Hon ska skicka länken till deras sida på Yardandgroom.com.
Lite paff med telefonsamtal helt plötsligt från Irland.
Nu står framtiden helt öppen igen. Vi får se hur det slutar..

Fick ett samtal igår av chefen på stället jag var på rekryteringsträff med.
Lite paff, men ringde snällt upp. Så jag var in idag och pratade lite mer med dom.
De har för mycket jobb, och för lite folk som kan göra det,
så nu ska jag frilansa som "webbdesigner" åt dom. Schysst!
Arbetsprovet blir att designa en hemsida till en av deras kunder.

Jag har total idétorka. Redan. Känns inte bra alls.
Sitter och tittar på liknande hemsidor, och på den de sagt att de gillar.
Det stuket ska jag göra, men jag vet inte hur jag ska göra det snyggt.
Just nu är det en vit ruta med lite färg på. Prestationsångest? Ja.
Ska ge förslag så fort jag kan, lär bli måndag eller så. Får jag lite tid iaf.
Jag är helt tom i skallen, eller så är det bara för att jag är otroligt trött just nu.
Sovit ungefär sex timmar varje natt, om inte mindre. Klockan är snart nio nu
och jag funderar starka på att gå och lägga mig. Känns som om klockan är 11.

Känns ännu bättre att folk gör inbrott i Ullånger, trots att folk är hemma.
Speciellt bra känns det också då man är ensam hemma tills tisdagkväll..

Nu har jag haft tvåorna. Det gick ganska fort.
Det är lite knepigt när man inte vet riktigt vad man ska göra,
eller vad man ska säga. När man inte gjort det förut.
Men det gick rätt bra. De fick sin uppgift över dagen,
fick låna kameror och ska vara tillbaka, fotat och ätit klockan tolv.
Två stycken var dock inte där, en är sjuk och en tar senare buss.
Det gick pretty good om jag får säga det själv.
De fattade uppgiften, och är de något som vår klass var,
så ger de sig ut och fotar redan nu! Fast det är klart,
inga är som vår klass var. Vi var speciella. Men damn good!
Var inte så läskigt som jag trott, de lyssnade bra och var snälla.
Skolan kör med Nikon 70D och 70Ds (kanske har köpt nya också, vet ej),
men en tjej körde med sig egna Canon, I like her already! Riktiga grejer.

Nu är Micke på plats, 50 minuer sen. Mattias är här idag med.
Såg också Jocke och André inne i Expo, gamla Mediaklasskamrater!
Måste gå och säga hej till dom nu. Och reta galla på Micke.

Påtal om Canon, ingen som vill köpa en Canon 400D?
Orginalobjektivet medföljer, jag har två andra jag mest fotar med.

Det är lätt att blogga om man sitter vid datorn nästan hela dagarna.
På media är det med andra ord.. Ja, fruktansvärt lätt att slänga upp
något nonsens när man ändå inte har något annat för sig.
Ni undrar säkert varför jag har tid just nu, när jag sitter vid Marias skrivbord
klockan tjugo i nio på en skoldag och skriver på bloggen.
Tvåorna börjar inte förrän tjugo i tio. That's why.
Kommer man då till skolan klockan åtta är det en del dötid.
Maria har redan gått igenom med mig vad de ska göra, och jag har
papper och uppgifter till dom, så där behöver inget förberedas.
Kanske bara mentalt.

Jag känner mig dock faktiskt lite som lärare, eller iallafall inte besökare.
Annars när man gått ner på Media och ska hälsa på gamla lärare
så har de nya verkat ganska blyga. Nu hejar de, det är skoj.
Och det kommer folk och frågar om man kan låsa upp här och där,
vart andra lärare är och jag får hänta kaffe i personalrummet uppe vid el.
I like it! Som sagt, fotolärare kanske vore något att satsa på ?

Snart kommer Micke, då ska vi dricka kaffe och snacka skit en stund.
Skönt att dela rum med någon man känner så väl, och inte någon
av de nya lärarna, no offence, men det känns tryggare att sitta mittemot Micke.

Skulle egentligen åkt hem med ettbussen igår, gått på gymmet och tränat ryggen,
men det blev inte så. Blev kvar här och hängde med Micke, några elever och Zara.
Det är ändå inte samma sak att åka ettbussen utan Linda. Jag saknar Linda.

Idag kan det bli kvart i fyran (nostalgi någon?), men jag hinner ändå inte ner på gymmet.
Mat, softa lite, sen ska man in till Kramfors igen och hoppträna. Wohoo!
Mer om det på hästbloggen. Hade lite mer att skriva om det, så hänvisa dit för att skona
er som inte är speciellt intresserade. Är jag inte snäll, så säg.
Hur som helst, nu är klockan snart fem över nio, och ingen Micke syns till.
Återkommer senare med en uppdatering om dagen. Tjingeling!

Förresten, Irland ringde igen. Den andra tjejen befann sig redan på Irland
så de skulle ge henne en provvecka. Hoppas det inte funkar.
De ska ringa igen om ca en vecka med ett slutgiltigt besked, för de har tydligen
inte uteslutat mig än. Hon är fortfarande väldigt intresserad av mig och det vi
pratat om med varandra, och om det skulle funka med den här tjejen så skulle hon
ändå ha mig i tanken om de någongång skulle behöva någon till groom.
Måndag eller tisdag får jag den definitiva domen, men det känns som
att den här tjejen kommer få stanna. Jävla subba. Förlåt mamma, det bara slank ur mig.
Varför är inte jag på Irland och är lätt tillgänglig för en provvecka? Bra fråga.
de ringer eventuellt tidigare om det inte skulle funka. Hoppas hoppas!
Visst, andra stall har hört av sig också, men jag fastnade för det här stället.
De är sjukt trevliga, stället är otroligt fint, det ligger nära Dublin, och allt annat
känns bara så j*vla rätt! Är det fel att önska någon illa, för att gynna sig själv?

Ska jag någongång åka till Irland och jobba med dessa hopphästar osm jag vill,
så ska jag göra det nu. Inte nästa år. Kanske någon sommar, men det är inte samma sak.
Mammas kompis Lena i Norge har en son som säger att de skulle behöva folk till
ett turistställe i norra Norge annars. Men jag vill ju till Irland. Har inte gett upp det än.
Det kan komma ett annat bra ställe, eller, förhoppningsvis, blir det Ballinteskin ändå.
Ja, gården jag pratat om hela tiden heter Ballinteskin Farm. Där vill jag jobba, där vill jag bo.

Visst, jag hade börjat tänka på back-up planer, men inget seriösare. Ett annat ställe på Irland,
det är ju drömmen om det inte funkar här. Jag vill faktiskt iväg, nu när jag är ung och kan.
England, visst det är språket där med, men det är inte Irland. Irland är Irland, det kan man inte ändra på.
Tyskland, nja. Ganska svårt om man inte kan språket, och inte många pratar engelska.
Finns inte så mkt språk att hämta där. Det är ju engelskan jag vill åt så.
Norge är ju ett annat alternativ, tjäna mycket pengar och ha lite skoj fast inte så långt hem ändå.
Hemma stannar jag nog inte, jag måste iväg känner jag. Jag måste se lite av världen, uppleva något nytt,
fota lite och jobba med något roligt. Jag vet inte ens vad jag vill bli när jag är stor, så varför
sitta hemma och tänka på det när man kan vara utomlands och tjäna pengar lixom?

Planeran är många nu, kanske fler än innan. Då var valet ganska enkelt egentligen.
Jobb hemma = stanna hemma, inget jobb hemma = dra till Irland.
Nu existerar inte första alternativet, bara det andra, men det har delats upp och blivit
till egna små alternativ. Många fler alternativ.
Irland är ännu nummer1, sedan vet jag inte. Jag hatar att inte veta. Jag vill veta allt,
så jag kan planera och tänka ut i förväg och ha allt klart. Att veta får mig att känna mig trygg.

Just nu vet jag ingenting egentligen, och det skrämmer skiten ur mig!

Idag åkte jag in till Media för att hänga med Micke och hjälpa honom
med särskolan, som skulle ha grafisk kommunikation.
Shit vilken energi dom har, och glada är dom. Riktigt roligt var det!
Måste erkänna, jag trodde inte särskolan skulle vara så roliga
att jobba med, men mina "fördomar" krossades rejält idag.
Älskar när sånt händer, man blir så positivt överraskad!
Hur som helst var de jätteduktiga, mycket färg, kreativa och
positivt inställda på lektionen. Inte som andra elever ibland är.

Åt sen lunch med mamma och Bitte (Andrea's mamma) på Gladan,
buffé och grejer. Tycker inte riktigt om deras mat, kunde smakat bättre.
Ficksoppan var det enda jag kunde äta av varmrätterna (veggo som man är),
men fick inte ner mycket. Smakade knappt någonting, typ fiskbuljong. Blä.

Gick tillbaka till Media, satte mig vid datorn i "mitt" (läs Marias) och Mickes
arbetsrum och lyssnade på lite musik. Tog en kaffe med Micke och
egnade resten av dagen till att göra lite nya visitkort, prata med elever man kände
(fast det var bara en och hans kompis) och umgås lite med Zara från MP05.
Kändes skumt måste jag säga att vara "lärare", men det är helt okej. I like it.
Funderar starkt på om inte det är något att satsa på. Hade sjukt roligt idag så!
Fast det är klart, det är ju roligast på Media i Kramfors för att man själv gått där,
och känner en del av lärarna, men jag vill nog inte bo i Kramfors sen så det blir lite problem.

Den som lever får se hur sagan slutar. Imorgon är det dags för första riktiga
lektionen. Ska ha tvåorna hela dagen, men Maria har redan sagt vad de ska göra.
Pirrigt, förväntansfullt och lite roligt känns det, men också en gnutta rädsla smyger sig på.

Äh, klarar Micke det här, så klarar väl jag det också tycker jag!
Nedan: Veckans fotolärare. I love MacBook. Ge mig en! En svart.

Det skulle bli ändring med skrivadet. Jag skulle bli bättre.
Jag försöker, men mitt liv har inte varit speciellt intressant.
Tills nu då kanske.
Min gamla fotolärare Maria skickade ett sms imorse och sa att
hon fått en låsning i ryggen, skulle vara sjukskriven i 1-2 veckor,
och frågade om jag ville vikariera för henne. Jag, av alla människor.
Visst sa jag, om du säger vad jag ska göra så klarar jag nog det.
Ikväll ska jag åka förbi hemma hos henne och få lite mer info,
sen imorgon blir jag en av lärarna. Det låter helt sjukt. Jag , lärare.
Stackars elever, jag vet ju inte hur man lär ut saker.
Tack och lov att Micke, Mattias och Perra finns där iallafall.
Jag kommer springa till dom så fort det är något, jag lovar!
Men det ska bli rätt kul ändå, hänga på Media i 1-2 veckor,
försöka få eleverna att göra något vettigt, och få betalt för det.
Det gillar vi!

Väntar fortfarande på samtalet från Irland, angående om de vill ha mig eller ej.
De ringer igår och vi pratade lite. Det står mellan mig och en annan tjej.
Fast jag känner ibland att, "kan jag verkligen tillräckligt för att ta ett sånt jobb?".
Självklart kan jag inte allt, men jag kan en del. Resten lär jag mig med tiden.
Men först och främst ska jag få jobbet. Sen kan jag oroa mig över allt annat.

Jag ska snart dra mig till stallet och klättra med hästen.
Har tagit lite tid på mig nu innan för att redigera lite fler
bröllopsbilder till Petra. 130 st att fixa ljuset på, få samma
ton, färgbalans och kontrast. Sen ska en del av dom bli svartvita,
några också med en färgdetalj. Den delen går fort.
Det är just denna röda linje på färg och annat jag sitter och
näter just nu. 130 bilder. En del går inte att göra flera åt gången heller.
Men det är  bara att bita ihop, det ingår i jobbet så att säga!

Ikväll är det jobb igen, 4 timmar telefonförsäljning.
Jag hoppas hoppas hoppas på att jag får det grafiska jobbet!
Träffen igår ja. Den glömde jag berätta om. Var så trött efter
hoppspecialen att jag somnade nästan direkt jag kom hem.
Träffen gick kanonbra, kändes det som iallafall.
Jobbet verkar sjukt intressant och roligt, ska designa hemsidor
i stort sett. De tyckte mitt CV var jättebra just för att jag har så
mycket fotobakgrund, så de kan skicka ut mig och fota åt en del
kunder som inte har så bra material själva till hemsidan vi gör åt dom.
Hoppas de tänker på det när det fattar sitt beslut.
Jag har en bra känsla om detta, men man vet aldrig.
Jag vill att dom ska ringa nu och släppa bomben.

Jag försöker inte hoppas för mycket,
går det inte vägen blir jag bara besviken.
Men jag vill ha det. Jag vill verkligen ha det här jobbet.

Jag borde sova, och jag ska. Snart.
Jag måste bara berätta en sak som hände på jobbet idag (tisdag).
Precis innan jag skulle säga hejdå efter en förlängning av
en killes bredband, säger han: "Och grattis på namnsdagen!"

Då blir man ju bara så förbaskat glad!
Hur många önskar en telefonförsäljare
grattis på namnsdagen egentligen?
Han borde få dagens ros!

Idag ringde min handläggare på arbetsförmedlingen.
Jag ska på träff imorgon klockan 10.00.
En kille som har ett företag söker personal och efter
att ha läst min sida ville han ha mig.
Så det är med tummarna hårt hållna och hoppet
i topp som jag förbereder mig för träffen imorgon.
Han vill ha mig som inom den grafiska biten förresten.
Blir roligt om jag får det, starta upp grafiska tänket igen.
Han hade enligt henne läst om att jag pluggat foto,
och kunde program som Photoshop och InDesign
och därför ville att jag skulle komma på träffen.
Håller som sagt tummarna allt jag kan och hoppas
på att han tycker jag är passande för jobbet.

På tal om jobb, nu bär det av till Härnösand igen,
och ännu en kväll på Vendator.
Jag har inte jobbat där länge, men jag längtar redan
efter ett nytt jobb. Denna träff kunde inte kommit lägligare!

Ett snabbt besök i stallet för att ge hästarna morgonhö,
sedan snabbt skriva ut ett nytt CV med med grafiska och
fotografiska skills på, sen bär det av till Kramfors och träffen.
Lär måste åka hemifrån vid kvart över nio för att ha lite marginal
och tid innan man ska vara på plats, vilket innebär att jag borde
åka mot stallet vid 07.30 för att inte behöva stressa ihjäl mig.
 
Måste också hitta tid till att redigera klart bilderna som Petra ska ha.
Alla tjatar om att få en bild i tidningen. Innan helgen har jag som mål.
Vi får hålla tummarna på den biten också.

Önska mig lycka till imorgon! I need it!

Idag var andra dagen på introduktionen.
Gick rätt bra, nöjd med dagen, lärde sig mkt
idag också. Imorgon är det kunskapsprov.
 
Jag vet att ni alla hatar mig, eller rättare sagt
vad jag nu jobbar med, men ett jobb är ett jobb.
And I need it! (Och kommer inte ringa till någon
jag känner, så oroa er inte på den fronten.)

Hur som helst, blir skönt att få styra lite över sina
arbetstider och dagar, kunna planera lite.

Det var några dagar sedan jag skrev, men har inte hänt någonting speciellt intressant.
Eller jo, jag har varit och tittat på hoppträning för en av Sveriges bästa hopptränare,
Ted Nätterqvist. Han var nere på Näset så jag och Lina åkte ner för att kika.
Mer står det på den enskilda hästbloggen.

Idag (läs måndag) var jag dock på arbetsintervju för ett företag i Härnösand som heter 'Vendator'.
Börjar introduktionen imorgon kl 17.00-21.00- Ska bli spännande, men det är lite pirrigt.
Han jag pratade med idag var supertrevlig och jag tror det kan bli skoj att jobba där.
Jobb som jobb, jag måste ha pengar oavsett om jag kommer trivas eller inte,
men jag tror det kommer gå galant! Han visste också vem pappa var, men jag är inte
förvånad, folk brukar veta vem han är. Säg bara 'Anders Melinder' till någon som kan hockey.

Hur som helst kändes det bra, så jag tror det kommer bli bra till slut också.
Jobbar dessutom kväll och kan på så vis vara i stallet hos hästen på förmiddagen
då det är ljust och sedan åka och jobba på eftermiddagen. Perfekt!
En mening häst får ni stå ut med, detaljerna står ju ändå på en andra bloggen.

 
'Hej, ge mig ett jobb', tänkte jag. 'Visst, vi vill gärna att du jobbar för oss', tänkte tydligen dom.

Idag ska jag in till Kramfors och lämna lite fler CVn.
Jag hatar verkligen att vara arbetslös, dagarna går till ingenting känns det som.
Mamma är på mig som en hök och tjatar och tjatar. Hon tror inte jag vill ha jobb.
Att jag tycker det är så bekvämt att bo hemma och inte göra någonting om dagarna,
bara åka till stallet och ta det lugnt. Inte oroa eller bry sig om någonting.

Hur roligt tror hon det är att gå hemma hela dagarna?
Att inte ha någonting alls att göra, vara uttråkad varje dag?
Visst, det är rätt skönt att kunna åka ut till stallet när som helst,
men jag har ingen struktut på vardagen för det.
Inga tider att passa, inget ansvar mer än hästen, ingen inkomst,
ingen social kontakt, ingen som helst mening i livet utöver stallet.
Det är den ända glädjen jag har just nu. Låter det bekvämt tycker ni?

Jag har sökt närmare 20-25 jobb sedan måndag förra veckan,
utan napp som vanligt, och jag har haft panikångest över det i ett antal veckor.
Har jag inte jobb till våren får jag inte bo hemma, och jag klandrar henne inte.
Men flyttar jag, tar jag med mig Wille. Så är det bara, jag ger inte upp honom.

Wille är det enda som gör mig glad idag.